Om squaredans 2

Vad innebär Basic, Mainstream och Plus? På våra kurser och dansprogram står ofta olika förkortningar och/eller benämningar på de olika dansprogrammen. Här beskriver vi i stora drag skillnaderna mellan de olika programmen och vad vi lär oss på de olika kurserna.

Hur många call behöver man kunna?

Det finns tusentals olika squaredanscall som används eller har använts under historiens lopp. I modern amerikansk squaredans har man försökt att standardisera olika dansprogram så alla vet vilka call som tillhör ett visst program. Det gör att antalet call som används i praktiken är betydligt färre än alla de call som nedtecknats. Men det innebär också att man kan dansa på sin nivå, alldeles oavsett var i världen man är. En Basic-dans innehåller samma call, oavsett om man dansar i USA, Australien eller i Sverige

En del kallar programmen för ”nivåer”, vilket inte är helt fel, även om somliga tycker att det låter lite elitistiskt. Oavsett vad man kallar dem, så krävs det att man kan ett program ordentligt, innan man bör försöka ge sig på nästa program.

Man får räkna med att gå kurser i minst två till tre terminer innan man kan börja dansa ett visst program. Det brukar dessutom kräva något års dansträning på varje nivå innan man börjar behärska nivån.

 

Basic

Förkortning: B (M53)

Basic består av de grundläggande callen som krävs för att dansa på större danser och Convention. Basic består numera av 52 call och när man behärskar dessa har man möjlighet att bli graduerad som Basic-dansare. Gradueringen sker vanligtvis på våren efter att man genomgått två terminer på en Basic-kurs (nybörjarkurs).

Under några år var Basic avskaffat som ett eget program. Det sågs som ett delprogram av Mainstream. Därav termen M53 (De första 53 callen av Mainstream). Sedan september 2006 är dock Basic-programmet tillbaka igen och numreringen har ändrats en smula.

Ofta anordnas danser på kursnivå, dvs när deltagarna bara har lärt sig vissa av callen på ett visst program. Detta kan då betecknas som B27, B34 eller liknande. Det innebär alltså de första 27 respektive 34 callen ur Basicprogrammet.

Mainstream

Förkortning: M

Mainstream består av sammanlagt 69 call, men de första 52 är ju redan genomgångna på Basicnivån. Förutom 17 nya call, så förväntas vi på denna nivå också kunna lite ovanliga varianter av Basic-callen. Detta kallas ibland för DBD (se nedan). Hos de flesta klubbar lär man sig Mainstreamnivån på två terminer. Den som dansat mycket under sommaren kan ibland gå denna som en fortsättning efter att de graduerats.

DBD

DBD betyder ”Dance by Definition”, men är i praktiken ett lite luddigt uttryck som omfattar flera andra likartade termer. I princip innebär uttrycket att du ska kunna dansa utefter vad som står i definitionerna även om du är på en konstig plats, i en konstig formation eller i ett ovanligt parförhållande.

Det är exempelvis ganska få call inom squardansen som är könsbundna, d v s att herrarna gör en sak och damerna en annan. Ändå tränar man i början ofta call enbart från ”Standard Postions”, där damen är till höger och herren till vänster. Att utföra ett call när paren är ”sashay”, herren till höger och damen till vänster, känns ofta väldigt konstigt för dem som bra har dansat i standardpositionerna. Att byta plats på herrar och damer är en del av DBD, som också kallas APD, ”All position dancing”.

Andra exempel på vad som brukar räknas som DBD är ovanliga startformationer, som exempelvis Square Thru från Waves eller Dive Thru från Lines. ”Do Your Part” är också exempel på DBD. Där utför bara vissa sin del av callet, medan andra kan göra något annat. ”Boys, do a Ferris wheel, while the Girls Veer right”. Ett annat exempel är att när man delar upp ett call, ”Do the first two parts of Pass the Ocean”. Då måste man veta vad som står i definitionen. Till DBD brukar man också räkna Left- och Reverse-varianter av olika call.

DBD är inte en term som hör till en viss nivå. Vi kan prata om Plus-DBD likväl som Basic-DBD. Det anger bara att dansen kan vara mer krävande när det gäller definitionskunskaper än normalt.

Plus

Förkortning: P eller +

Plus är ett av de populäraste programmen. Det omfattar de 69 Mainstream-callen och ytterligare 31 call, sammanlagt 99 call. För att gå en pluskurs, måste man naturligtvis ha lärt sig Mainstream, men man bör också ha något års danserfarenhet av Mainstreamdanser. Förutom de nya callen, av vilka flera är både långa och svårlärda, så finns det på plusnivån också många fler varianter av Basic- och Mainstream-call.

Advanced

Förkortning: A1 och A2

Advanced är uppdelat i två nivåer: A1 och A2. A1 omfattar 45 nya Call och 1 ”Concept”. A2 omfattar 35 ytterligare call och ett eller två ”Concept” (beroende på hur man räknar).

Advanced är precis vad det heter – avancerat. Det är till och med svårt att räkna ut hur många call som ingår. De koncept som införs i Advanced innebär att man ska kunna tillämpa en viss ”regel” på ett annat call vilket gör att antalet kombinationer växer snabbt. På A1 finns exempelvis ”As Couples”-konceptet. Detta är det enklaste av alla koncept, då det innebär att det call som vi vanligtvis gör individuellt, istället ska göras som ett par. Men då det kan tillämpas på alla call som inte omfattar alla åtta dansare, blir det plötsligt väldigt många fler kombinationer. Om vi kan tillämpa ”As Couples”-konceptet på ett 100-tal call, blir det samma sak som att lära sig 100 nya call.

I praktiken gör inte Advanced dansarna detta. Istället kan de räkna ut hur callet förändras med ett visst koncept. Men därför krävs det ganska mycket av en Advanceddansare. Dessa måste kunna definitionerna väl och kunna dansa olika call från alla tänkbara – och ibland otänkbara – postioner och formationer.

 

Challenge

Förkortningar: C1, C2, C3A, C3B, C4

För de riktigt avancerade dansarna som gillar att sysselsätta hjärnan med kontinuerlig problemlösning finns Challengenivåerna.

På var och en av de olika C-nivåerna tillkommer många nya call (c:a 100) och ett 10-tal olika koncept, vilket gör det mer eller mindre omöjligt att räkna antalet egentliga call. Och om Advanced ställer stora krav på definitionskunskaper, så är det många gånger värre när det gäller Challenge. Den allra högsta nivån dansas oerhört sällan och i Sverige går det knappast att samla fler C4-dansare än till någon enstaka square.

Eftersom Challenge vanligtvis kräver en ganska hög koncentrationsförmåga är det naturligt att Challengedansarna mer koncentrerar sig mer på utförandet av callen än vad som görs på lägre nivåer. Det blir betydligt färre twirlar, sparkar och extrasnurror och avsevärt mindre tjo och tjim än på de mer ”mänskliga” nivåerna. De använder också ofta en mer bekväm dansstil med nedåtriktade armar som en del tycker påminner om dansande pingviner (därav namnet Pingvinerna).

Många tror därför att Challenge skulle vara tråkigt, då de sett på dessa sammanbitna Challengedansare som ser ut att röra sig så lite som möjligt. Det är naturligtvis inte korrekt. Challengedansare har lika roligt som alla andra squaredansare, även om de ofta måste koncentrera sig lite mer. Varför skulle de annars dansa?